Material
Stighudar under skidorna har använts nästan lika länge som det funnits skidor. Beroende på vilka djur man har haft runt sig har olika material använts. Säl och häst har varit vanligt.
Numera är det vanligast med Mohair som kommer från get, uppblandat med Polyamid (nylon). Generellt kan man säga att Mohair glider snabbare och är lite tunnare. Medan Polyamid har högre vattentålighet och längre hållbarhet. Alla stighudar som används för racing är 100% Mohair.
Den kanske vanligaste blandningen i dag för normalt toppturande består av 70/30 mohair och Polyamid. Det används fortfarande lite sälskinnshudar, framför allt i Norge. Dessa har ett helt överlägset glid i kallsnö, men slits fort om det blir is eller vindpackad snö.
Hur ska man resonera kring vikt, packvolym, livslängd, glid och fäste?
Många gånger slarvar toppturare med valet av stighudar. Om man betänker att stighudarna tidsmässigt kommer ha mer kontakt med snön än belagen så förstår man dess betydelse. Ibland ser man folk gå med riktigt fina och lätta skidor beklädda med stighudar med dåligt glid och hög vikt. Faktum är att friktionen i steget kan spela mer roll än om skidan väger 1200 eller 1000g. När det gäller bredd på skidan så har en bredare skida inte bara högre vikt, även stighuden blir tyngre och den stora kontaktytan mot snön ökar friktionen.
Att slita ut en 100% Mohair stighud kräver minst 50 000 fallhöjdsmeter. Något de flesta aldrig kommer i närheten av innan de ändå byter skida och stighudar. Då det är kanterna som slits först så kan man skära ner en sliten stighud till en smalare stighud. Då får man en bra anmarschstighud.
Vårt tips är att satsa på en stighud med så bra glid som möjligt. En riktigt snabb stighud kan ibland ha lite sämre fäste uppför, något som kan märkas vid riktigt hårda och isiga förhållanden. Oftast kan man lösa det genom att gå lite flackare (de allra flesta går för brant). Funkar inte det får man plocka fram skarjärnen.
Vid några få tillfällen kan man vilja ha en riktig ”stridsvagnshud” som klättrar som ett kardborreband. Det är främst i riktigt djupsnö och i teknisk skog. Där terrängen kan tvinga fram onödigt branta passager.
Lim och Fästen
För att stighuden ska sitta kvar bra på skidan behövs ett bra lim och fästen. Bra lim är inte alltid samma som starkt lim. Du ska kunna få av stighuden någorlunda enkelt från skidan. Du ska inte heller behöva ta hjälp av din kompis för att få isär dem när de varit ihop vikta. Att hålla på med skinsavers på tur är inget kul när stormen viner eller kompisarna står och stampar i väntan på att du ska fippla klart. (Rykten säger att någon tagit ett par nya hudar och klistrat fast dem i en heltäckningsmatta och sedan dragit loss dem för att få klistret hanterbart 😀)
Ett bra lim ska ha ungefär samma vidhäftningsförmåga både en kall januaridag och en varm dag i Maj. Limmet ska också vara lätt att borsta av om du fått snö i det.
Det finns två huvudsakliga varianter av spännen för att fästa stighuden till skidan. Enbart toppfäste eller både toppfäste och bakfäste. Fördelen med enbart toppfäste är i första hand att du kan ta av stighuden mycket snabbare och utan att behöva ta av dig skidorna. Stighuden behöver inte heller gå hela vägen till skidans slut. Det gör att den glider bättre, väger mindre och tar mindre plats. Nackdelen är att stighuden betydligt lättare kan lossna från skidan under uppförsgång. Topp och bakfäste har då de omvända egenskaperna.
Topp/bakfäste är det allra vanligaste. En lös stighud är ofta ett större problem än vunnen tid vid skifte från gång till åkning. Om du övar lite så kan du även rycka en sådan stighud utan att ta av dig skidan. De krävs dock lite mer balans och ett medgörligt klister.
Vård och förvaring
långtidsförvara stighudarna klistersida mot klistersida, här kan du använda de medföljande näten (skinsaver) som mellanlägg. Förvara den ena stighuden mot den andra i stället för att vika ihop varje stighud. Då undviker du glapp. Nylon åldras och klistret torkar. Ett bra sätt att undvika det är att förvara dem i en plastpåse på ett svalt ställe. Ikeas zippåsar är perfekta. Beroende på hur ofta du använder dina stighudar under en säsong brukar det räcka med att alltid torka dem ordentligt efter varje tur och sedan förvara dem ihop vikta i medföljande packpåse. Under en tur förvaras stighudarna allra bäst innanför jackan eller i byxorna instoppade genom ventilationsöppningen om du har bra snölås. Se till att borsta av eventuell snö som fastnat i klistret. Det viktigaste är att hålla dem hyfsat varma och torra, så är de lättare att klistra på för nästa varv. Har du superstarkt klister eller är på sista vändan och ogillar iskalla stighudar innanför jackan, eller inte vill se ut som barbapappa på dina fina bilder till instagram så behöver du inte skämmas för att stoppa dem i ryggsäcken😉.
På våren kommer dina stighudar bli plaskvåta oavsett material. För att minska detta finns det olika impregneringar du kan använda, dessa hjälper ofta också mot att få snö som fryser fast i stighuden när du rör dig i gränslandet mellan varm och kall snö. När du stannar för att rasta eller innan du packar ner stighuden för utförsåkningen så kan du pressa ur en hel del vatten genom att dra stighuden med den håriga sidan mot skidans överkant. Vid rast så passa på att vända skidorna uppåt och mot solen så hinner de torka ur lite extra.
Du behöver även ge skidorna lite kärlek. Har du helt ovallade torra belag är risken stor att en del av klistret kommer att fastna i belaget när du river av huden. Samma sak kan hända om du sätter på hudarna inomhus. Rumsvarma hudar och rumsvarma belag brukar kunna klibba ihop rejält. Tvärt om kan det bli om du vallat skidorna med högflour valla. Då sitter de inte alls.
Lite tekniktips
- Gå inte för brant. Det är när du tappar fästet och glider bakåt eller åt sidan som du riskerar att tappa stighuden.
- Håll klistret fritt från snö, borsta av den vid varje byte